De kryper i kroppen varje gång jag pratar, varje gång jag går och varje gång jag sover. Allt leder tillbaka till ruta ett där bara jag är,där bara jag känner,där bara jag står. Inte ens min egen talan har en talan. Där inte ens jag är jag, men vem är ens jag? Hur vet jag att jag är jag?