Min stolthet i livet, för honom skulle jag göra mer än allt. Minns när vi va yngre, mamma och pappa hade farit på semester och lämnat oss hos våran farbror och hans fru. Hela veckan tänkte jag shiit tänk om mamma och pappa inte kommer hem nu och vi står här, han står här utan mamma och pappa. Vi alla har olika gudmor/gudfar och vi kommer inte få växa upp tillsammmans. Min LILLALILLEBROR kommer få hamna hos någon annan och vi kommer vara timmar ifrån varandra, just då i den stunden förstod jag hur värdefull ens familj är fören och att man ska ta vara på varje minut man har tillsammans. Min lillebror är den bästa lillebror man kan tänka sig, han är min bästavän.
Att han nu tar ett steg mot gymnasiget och börjar bli så stor är nästan lite skrämmande men samtidigt en lättnat över att han äntligen ska få gå sin egen väg och börja bygga på sina egna drömmar.
